På onsdagen hade vi nobla planer på att stiga upp någorlunda vettigt och ta någon buss in till antingen Monaghan eller Clones för att spatsera omkring, men efter ett tag insåg vi att det fick vi nog skrota, för klockan började bli alldeles för mycket för att hinna ta vettiga förmiddagsbussar så vi tittade först på lite film och sen umgicks vi med Emmi som var hemma sjuk på riktigt idag. Jag hade köpt med mig ett kortspel till Moa (Gloom ) som vi spelade lite under dagen och på kvällen bestämde vi oss för att ta en lång promenad för att komma ut och röra på oss lite. Vi gick en lång off-road tur genom ett par hagar med kor som var riktigt hotfulla när vi kom nära staketet och vidare genom ett jättehögt majsfält upp på en hög kulle där man kunde se JÄTTELÅNGT ut över det vackra landskapet. När vi beundrat utsikten en stund kom vi på att bensinmacken i Smithburough fortfarande var öppen och vi var glass-sugna. Så vi tog en timmes promenad dit t/r vilket var ganska skönt. På kvällen sen var alla ganska trötta och drog sig mot sängen ganska snabbt, förutom Siril som varit på bio med sin pojkvän som Moa och Hanna nästan skrämde livet ur genom att öppna ytterdörren när de stod utanför och myste. Så vi gick också och la oss, upp tidigt dagen efter.

Torsdag morgon var den stora sorgedagen när jag skulle åka hem. Vi steg upp straxt efter 6 och gjorde oss i ordning för att ta bussen från Smithburough till Dublin för att umgås där ett par timmar innan mitt plan åkte. Vi handlade med oss kakor och pannkakor som var jättegod färdkost och tittade mailen på bussens trådlösa nät på vägen in. Vi strosade runt en stund och tittade lite på Dublin och åt lite mat samt glass. Mest satt vi faktiskt och kyssdes medan vi räknade ner tiden till jag var tvungen att ta bussen till flygplatsen. Ville verkligen inte åka hem, men jag hade obligatoriska övningar att närvara på, så jag kunde inte stanna längre. Det kändes ledset att behöva åka, men ändå positivt på något sätt. Jag vet att jag kommer sakna henne och att vi kommer ses senast jul om jag inte lyckas ta mig över en sväng till i höst. Det känns bra och en tös väl värd att vänta på! Ska verkligen försöka göra ett hål i mitt schema så jag kan ta en tur till innan jul, det är ju trots allt över 2 månader dit än så länge, och det är ganska lång tid när man saknar någon helt makalöst!

Ps, varför är det sååååååååååå mycket enklare, roligare och bättre att skriva blogginlägg på 1500 ord än skolarbeten på 400? Bäst svar får en kaka!