Plockade upp det här från Christian Engström. Han har hittat en artikel i The Times som visar upp en graf som jag tror skivindustrin egentligen inte vill visa. Nedan följer en graf från artikeln:

Alla de blå fälten är pengar som går till artisten (PRS de pengar som kommer in via Royalties och liknande och går till artisten) och de övriga är pengar som går till arrangörer (vid livearrangemang) eller skivbolagen (för typ allt annat). Det första man kan se är att den totala summan som som kommer in är tämligen konstant över de här senaste fem åren vilket innebär att folk spenderar ungefär lika mycket pengar på musik som de tidigare gjort (märk väl att dessa siffror är baserade på Storbritannien, men jag skulle inte förvånas om siffrorna såg likadana ut i Sverige). Det andra man kan se är att intäkterna till artisterna har ökat ganska avsevärt och speciellt intäkterna vid live-spelningar medan skivförsäljnings inkomsterna ligger kvar på en ganska låg nivå (och till och med faktiskt minskat marginellt). Tredje observationen är att skivbolagens intäkter sjunkit ganska kraftigt. Enligt grafen nedan har den gått ner med straxt över en fjärdedel.

Enligt dessa siffror verkar ju artisterna bara få större och större del av kakan medan skivbolagen sakta men säkert börjar minska i betydelse och därmed förlorar inkomst. Detta ser jag som något helt fantastiskt!

Sen kan man ju börja spekulera i vad det beror på att siffrorna ser ut som de gör. Kan det ha något att göra med att man idag lätt kan hitta nya (kanske inte fullt så kända artister) på nätet och få tag i deras alster via vänner eller fildelning. Dessa artister kan på så sätt hitta en bra lyssnarskara som dyker upp på spelningar och festivaler och gärna köper merchandise eller skivor på plats. Jag tror hela ”gratisgenerationens” musikvanor till stor del bidragit till ökade inkomster för inkomster för artister. Internet och fildelnings möjligheter att snabbt sprida sin musik och snabbt nå ut till människor som är intresserade är revolutionerande!

Men ändå står skivindustrin och använder artisterna som slagträn. ”Illegal fildelning sätter dina favoritartister på gatan” skriker skivindustrin medan deras skepp sjunker och artisterna får fler och fler spelningar.

Frågan är vilket man ska lyssna på? Skivbolagens dödsångest eller deras egna siffror?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om:
Musik, Fildelning, Gratisgenerationen, Piratpartiet, Skivindustrin

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans nu för kvällen, så om jag bara skriver så får jag se vart jag hamnar. Bra terapi att bara låta hjärnan flöda ibland. Är en ganska melankolisk lördag för närvarande och det kom på mig ganska plötsligt. Musik är något som påverkar mitt humör något enormt och jag har haft någon form av sug som fått mig lyssna på låtar om orättvisor och som sedan slängt in mig i en nedåtgående spiral av melankoli. Samtidigt som man känner sig fruktansvärt maktlös och uppgiven så får man en ganska bra känsla. Låter lite paradoxalt men jag blir glad över att känna, reagera och bli ledsen och inte bara rycka på axlarna och gå förbi.

För mig är inte orättvisor någon annans problem, utan något som var och en måste ta tag i. Alla kan vi alltid göra någonting och jag blir allt som oftast trött när folk runtomkring mig bara tittar åt ett annat håll när något besvärar dem. Det är oftast i det sinnestillståndet jag brukar byta över i arg, upprörd musik med mycket kampvilja men ikväll får jag nog stanna och hålla fast vid vemodet. För som sagt, någonstans får jag en behaglig känsla av att bara känna, vet inte om jag kan förklara det så mycket bättre.

I nuläget så finns det bara en skiva som kan vända den nedåtgående spiralen och få en att hamna på en ganska behaglig laid-back nivå och det är Kultirations senaste självbetitlade album, så jag tänkte jag skulle bjuda på två spår från den:

För mig är Kultiration det i särklass bästa skivsläppet det här året så här långt. Ett rent mästerverk! De har fått en del kritik från vissa som säger att de övergivit den traditionella reggaen allt för mycket, att de laggt in en del icke-aukustiska inslag. Men jag måste säga att de fått till en helhet på skivan som är så otrolig och låtarna har någon form av magi i sig som verkligen släpps lös när man gungar med till dem under live-spelningar.

Usch, det är farligt att sitta och tänka på bussar alldeles för mycket. Nu ska jag straxt komma hem till familjen och säga hej innan de åker imorgon och jag ska vara hemmma som hundvakt. Lutar åt att jag ska vara ensam hela nästa vecka så ska bli skönt att träffa dem en sväng innan dess.

Oj vilken intensiv helgledighet det har varit! Får be om ursäkt ifall det blir ett episkt långt inlägg av det här, men så mycket som har hänt som behöver kommenteras. Ska försöka hålla mig kort ändå.

Torsdags så inleddes festligheterna med en liten förfest hemma hos Fia med en ganska liten men glad samling människor med partyhumör på topp. Det dracks en hel del rom för min del och det hade jag gått och väntat på hela veckan, så det var underbart bra. Från förfesten tog vi oss ner på stan och gick in på De Luxé. På bottenvåningen vände sångaren i Ska ‘n’ Ska 7:or med underbar upptempo baktakt. Jag snackade lite med honom innan de skulle börja spela, trevlig prick det där. Efter en stund äntrade det 9 man och 1 kvinna starka bandet scenen för att köra lite av sin egen musik. Bara att se alla 10 på den lilla scenytan med all den energin gjorde att man bara studsade av glädje. Mitt under spelningen gick dock proppen så det blev ett litet avbrott i spelandet så man han fylla på vätskebehållaren efter allt dansande. Därefter brakade det lös igen. Pratades om att de ska komma tillbaka till Växjö snart igen och att deras platta snart finns att tillgå vilket man ser fram emot något enormt!

Fredagen sedan förflöt med lite chillande vid sjön i trevligt sällskap med Hanna, Lasse, Fia, Ellinor, Julia och Tarra. Trevlans måste jag säga . Vattenpipa röktes och det tränades lite på akrobatiktrick på en livsfarligt sluttande gräsplätt. Efter umgänget vid vattnet drog sig hälften av oss hem till Fia (som själv stack till Hässleholm) och jag började värma upp för en body-kväll på Kalabalik. Med en halv flaska Rom, aningen för mycket vin och en sablans massa rök innanför västen drog jag, Liss och Amanda tvärs över gatan och röjde loss till både SPARK! och Jäger 90 (gästande från Deutchland), två underbara EBM-band. Sjuk kväll var det. Kom hem med både nya glasögon, stora blåmärken på smalbenen och en Caomhan i släptåg som övernattade med mig i Fias lägenhet efter en kort efterfest på Campus.

Så kom lördagen. Inte jättepigg var man när man röjde upp i lägenheten på morgonen, men man klarade sig undan en ordentlig baksmälla, dock märktes viss brist på sömn. Hela dagen spenderades i princip på att leta folk att umgås med, vilket faktiskt inte var det lättaste. Men på eftermiddagen fick jag i vart fall sällskap av Julia som skulle vara lägenhetsvakt åt Millen hela helgen när hon var ute och lajvade. Vi snackade lite skit en stund och åkte sedan ner till Millens lägenhet och fikade med Anni innan hon och jag skulle ut och lyssna på Kultiration. Snacka om att det var balsam för själen. De spelade många av de nya låtarna men varvade på ett bra sätt av med gammalt material (till min stora glädje en massa från Om Gaia ). Man kände att man verkligen fick kontakt med musikerna och de var så avslappnade och harmoniska på scen. Anni och jag var tvugna att stå kvar en stund efter att de spelat klart och bara landa. Bäst var Constant waterfall och extranummer med både Propaganda och en jätttemysig version av Ur Jord.

Efter spelningen gick vi hem till Julia igen som fått förstärkning av en Love. Vi tittade på lite film och somnade nån gång närmare 5. Så idag har hela dagen gått åt till att försöka hålla sig vaken och städa i ordning hemma hos Fia innan man skulle ta bussen hem till Vislanda igen för att ta tag i bla bokföring och deklarationen både för föreningen och för en själv, det ska ju vara inne imorrn så det är väl på tiden att ta tag i .

Så en helg fylld med massa trevligt folk, BRA musik och en massa dansande gör att man kommer somna som en stock inatt. Den här helgen har varit en ren fysisk och psykisk misshandel av sig själv, men det har varit såååååååå värt det .

Jag är inte en människa som firar högtider över huvud taget i någon utsträckning. Så påskfirandet hemma hos oss var ganska sparsamt. Vi har ätit lite god mat tillsammans, grillat, druckit nån öl och satsat på att ha hela familjen hemma . Så idag har jag och pappa jobbat här hemma, städat och lagat mat.

Jag brukar annars vara bortrest varje påsk, men i år satte ekonomin stopp för att ge sig iväg nånstans. På förstaplats hade det varit GothCon som stod på schemat. Men fick inte ihop något folk innan anmälningen gick ut, så därefter blev det lite sista sekunden och hade kostat alldeles för mycket pengar.

Härnäst på prioriteringslistan låg Breakpoint i Tyskland (Kreativt Scene-party). Hade varit riktigt nice att åka dit i år faktiskt. Men där går ännu mer pengar så det var det inte heller tal om . Så man har fått sitta hemma och titta på invitrot (inbjudningsprogrammet) som skickats ut. Sjukt bra demo. Gillar musiken och att de riktat den mot det övervakningssamhälle som växer fram samt citerat en massa 1984.

Everything is under control av MFX

Och när vi ändå visar upp lite demos, då måste jag ju visa några av mina favoriter:

Stargazer av Orb & Andromeda

1995 av Kewlers & MFX

Only one wish av Fairlight & The Black Lotus

(Ett demo är en DEMOnstration av folks kunskaper. Det är ett program som visar upp ett gäng effekter (dvs det är inte en film, utan en realtidsrendering. För att underlätta för folk att titta på dem så är de avspelade och uppladade som filmer). Den som gör de snyggaste effekterna under ett scene-party får mest röster och vinner därmed )

Shit, det är mycket att ta igen här ser jag. Har verkligen haft massor att göra, så jag har inte hunnit blogga någonting den senaste tiden. Varje ledig stund där man har lite energi läggs på något produktivt, eller att bara se nån film för att man inte orkar något annat. För att ta ett bryt mitt i alla måsten som avklarats men mest för de som ligger framför en så tänkte jag ta ett par dar där man verkligen bara gjorde saker som var roliga.

Så en liten recap av veckan är på sin plats .
I helgen var jag uppe i Katrineholm och skulle bygga på 4H:s hemsida. Jag och Felicia var de som hade möjlighet att dyka upp och vi fick mycket diskuterat.

Måndagen hade vi smygpremiär för utomhussäsongen med Weak i museiparken. Grillning, vattenpipa, eldning, akrobatik, musik och massa träning. Mys deluxe verkligen! Tisdagen följde på med träning inomhus och ett ganske ordentligt snack om den kommande eldshowen i maj. Tränade massor med handstående och kast med dubbelstav, och det börjar släppa lite nu .

Onsdagen var planen att ge sig ut på krogen. Så förfest hemma hos Linda med en hel hord av folk. Massa vattenpipa, alkohol, nytt trevligt follk och gamla goda vänner gjorde kvällen till en riktig höjdare. Efterfest hemma hos Linda med spontandans till Most Wanted Summer 2001 med superhitar som Daddy DJ och Teenage Dirtbag, oh sweet nostalgia! Tilläggas skall även att vi hade mycket festliga glasögon samt läste ur metal-biblen då och då .

Torsdagen därefter gick det ganska segt på morgonen, lyckades faktiskt få lite jobb på 4h.se avklarat och diskuterade igenom en hel del saker med Niklas. Sen träffade jag Tanja och Linda nere på Norrtull för att dra vidare tiill Uffes källare och lyssna på lite musik. Kennel och Kebab som spelade. Jag vet inte riktigt vad man ska säga om den spelningen, men humoristisk var den . Därefter lite mat och chill för att sedan dra vidare ner på De Luxé.

Den kvällen började ganska segt eftersom vi var väldigt trötta sen kvällen innan, och lite halvtaskig hiphop som man inte var jättesugen att dansa till. Men efter ett tag växlade de över till skön reggae en liten stund och då dök lite annat folk upp som var sjukt trevliga att dansa med. Resan gick från Reggae till Dubstep och avslutades i ett runt 2 timmar set med Drum ‘n Bass. Helt otroligt! Världens röj på dansgolvet och makalöst tempo. Dock var det lite folk som inte lärt sig hur man uppför sig på ett civiliserat dansgolv (dvs kom direkt från Oléo…) som förstörde upplevelsen lite. Jag menar hur kan en ensam människa dansa över en yta av 15 m² och bli förbannad när han stöter in i folk..? Eller medvetet dansa med armbågarna utåt och se till så man stöter in i folk? Ibland blir man förvånad över mänskligheten…

Men overall 2 sjukt bra utekvällar gav en den energi man behöver för att ta tag i saker och ting framöver!

Jag har skapat en open colaborate lista på Spotify (dvs, vem som helst får lägga till låtar) och den har ett väldigt lätt mål. Den finns till för att jag (och många andra) inte ska glömma bort all bra musik som finns. Jag sitter ofta och funderar på vad man är sugen på att lyssna på just nu, och då brukar det bli totalt hjärnstopp och jag väljer någon gammal sökning jag nyss gjort. Så för att samla alla bra artister på ett ställe finns nu Glömskelistan .
Det finns 2 enkla regler som måste följas om du ska lägga till musik på listan:
* Bara en låt per artist
* Du får bara lägga till musik du tycker är bra
I övrigt får du fritt sprida listan till vem och hur många du vill, bara de följer de 2 reglerna .

Nåväl. Idag har jag pluggat en faslig massa matte. Ett par timmar för att jobba ikapp uppgifterna till den här veckan och sedan någon timmes föreläsning. Till en början gick det fruktansvärt trögt för alla gamla räkneregler har verkligen trillat ur minnet när man inte läst ordentligt på nästan ett år. Men nu börjar allt sakta men säkert komma tillbaka.

Nu har jag stått och lagat en förträfflig köttfärssås som nu ska ätas med familjen, sen ska det mixas eldmusik!

Jag, Tanja, Fia och Caomhan var ikväll och såg på musikalen Lyndon Starblazer. Den sattes upp av sceniskt musikprojekt på Katedralskolan i Växjö. Musikalen handlar om en professor, Dr Funkenstein som skapar ett till synes musikalskt underbarn som ett portpuri av alla tiders stora musiker. Dock verkar det som om något gått snett, för Lyndon kan inte ta en enda ren ton. Så han blir utkastad och får klara sig själv, får jobb tillsammans med Funkensteins gamla assistent som diskare på Cabare Columbus. Där får han vara med om alla möjliga känslor: hat, svek, kärlek och då har han fått den sista ingrediensen som behövdes för musiken, en själ.

Genomgående i musikalen var att det musikaliska och dansen mycket bra, teatern höll tyvärr inte samma kvalitet i alla avseenden, men några guldkorn fanns det verkligen .

Efter att vi tittat färdigt tänkte vi sammanstrålat hemma hos Fia för att röka vattenpipa med Ola och Anni. Men Tanja var trött och ville hem, Caomhan skulle ta hand om sina hundar och Anni skulle plugga, så det blev inte mycket med den saken. Så jag och Fia glodde på Madagascar 2 och åt potatisklyftor med fiskpinnar istället, yummie!

Sov gott!

Har börjat omvärdera min åsikt om Spotify för andra gången  sedan lanseringen. Nedan följer en beskrivning av vårat stormiga förhållande.

Jag hade hört talas om Spotify långt innan det släpptes offentligt, utan när bara ett fåtal hade det och det var väldigt snålt med invites eftersom det var en ganska liten beta som testades. Jag tyckte det lät som en cool grej att slippa sitta och ladda ner en massa långsamma torrenter utan bara lyssna streamat (och ja, laddat ner för det mesta av min musik gick inte att köpa i skivaaffär härikring). Så efter lite letande på nätet och med viss besvikelse skrev jag upp mig på beta-testar listan och fick vackert vänta på att få tillgång till det. Det var i samband med det officiella släppet som jag blev inbjuden, då man tydligt fick välja på att tigga sig till invites eller betala för det (då var det VERKLIGEN värt att betala för, för i prinip all musik fanns).

Oh joy! Man kunde söka och grotta ner sig i allsköns musik och hitta inspiration till massa nya band via ”Similar artists”.  Detta var framtidens musiktjänst i mina ögon, jag hyllade den och upphöjde den till gudastatus. Inte nog med att all sorts musik fanns, utan varje gång man lystnade på låten kanaliserades pengar via STIM till upphovsrättsinnehavaren, SJUKT LYCKAD näringsmodell istället för att sälja förlegade plastskivor.

Sen kom domedagen. I princip all musik jag lystnade på försvann på en gång från utbudet. En dag var mina playlists i princip tomma. Förtvivlad över sveket gav jag mig ut på det stora interwebz och efter en stund stod det klart att det var skivbolagens käbbel sinsemellan om vem som hade rättigheter i olika länder (= vem som skulle få pengarna, eftersom internet inte har någon geografisk position) gjort att det mesta fick plockas ner.

Så från att använda Spotify till ALL musik dagligen gick jag till att använda det max någon gång i veckan om det var något mainstream jag ville lyssna på. Nu gick all mina agitatoriska kraft ut på att fördömma dessa skivbolag (och ja, de har inte fått höra nog än) för att de stympat denna teknikrevolution.

Men nu har fler och fler artister börjat dyka upp igen och det glädjer mig verkligen. Doktor Kosmos och en massa Hardstyle album kom för ett tag sen och idag fick jag nästan totalt euforisk känsla när jag såg att  BÅDE Welle:Erdball och Funker Vogt rest sig från de döda. Dessa två artister är de jag mest saknat efter utrensningen. Så det lutar åt att snart teckna ett Premium-konto, för det börjar snart bli värt det igen.

Och är du sugen på att testa Spotify? Passa på! Man vet aldrig hur länge Basic-kontot finns kvar. Och har du ingen invite? Det löser sig. Joina #spotify på QuakeNet med valfri IRC-klient och skriv !invite så får du en invite av boten. För er som inte är så datanördiga så lämna en kommentar på det här inlägget så lösser jag det .

Liten artistlista:
Funker Vogt – http://open.spotify.com/artist/6OSOjC1W6jRkFKKS35TnkK
Welle:Erdball – http://open.spotify.com/artist/5LSCMuTO3XVrhC7OiPCElt
Depeche Mode – http://open.spotify.com/artist/762310PdDnwsDxAQxzQkfX
(Nej, jag är inte alls insnöad på synth och ebm just nu )
Hardstyle Vol. 4 – http://open.spotify.com/album/1Dg3PekZJjPRYrb1voPw7m
Enya – http://open.spotify.com/artist/6uothxMWeLWIhsGeF7cyo4
Backyard Babies – http://open.spotify.com/artist/4ASJkb9HOe3Vz5ZaXOjnfN

Listan kan i nuläget göras oändlig. Posta gärna dina favoritartister/låtar/album här . Sharing is Caring!

Idag har jag mest gjort lite små hushållssysslor hemmavid, inte haft några större projekt igång mer än att gå med hunden ungefär.  Därefter satte jag mig på bussen för att åka in till Fia. Vi skulle gå igenom lite koreografier till eldshowen den 28 mars (Earth Hour!). Sagt och gjort, vi hade ganska bra koll på hur vi tänkt oss och kunde inte jobba vidare utan de andra som vi kommer träffa ikväll.  Så nu sitter jag och äter glass (våren är på väg!), surfar och  lyssnar på Solar Fields, ett måste att lyssna på (Myspace).  Hittade dem när jag var ute efter en massa chillout musik, och jag fastnade verkligen.  Man ska lyssna på deras skivor i ett svep och inte slumpmässigt, för deras låtar går in i varandra och har ett underbart skönt flow.

Nu ska man dona lite med musik till showen och sen ge sig iväg och träna! Tyvärr visar det sig att jag har labb imorgon, vilket jag inte trodde jag hade. Så det var lite dumt att planera att sova hemma i Vislanda inatt, men that’s just the way it goes.  Kaffedags!

Missade att notera att föregående inlägg var mitt 20e i rad och att bloggen varit uppe i totalt 10 dar i sträck nu. Det ger en ratio på 2 inlägg/dag ungefär. Kul att se att så många verkar hålla fast vid att läsa bloggen. Har ett 30-tal unika besökare och straxt under 600 träffar per dag ungefär, vilket är väldigt trevligt. Lite intressant att veta hur ni hittar hit. Följer ni uppdateringar på facebook och kommer hit, RSS, eller kollar ni sidan dagligen i samband med att man går igenom resten av folks bloggar? Lämna gärna ett spår .

Anyhow, hela morgonen nu har jag haft världens musik-nostalgitripp. Jag satt och åt frukost och läste lite smått på ett kollage som Jenny och Millen gav Fia när hon hade inflyttningsfest för ett tag sen. Kollaget är fyllt med massor av bilder och låt-texter och mitt öga fastnade ganska fort på citatet ”Här kommer lyckan för hundar som oss” som jag genast kopplade till ett av mina gamla favoritband Millencolin. Så snabbt fram med Ipoden och sparka igång ”Happiness for dogs like us”, en av deras absolut bästa låtar som handlar om hur livet inte alltid är en dans på rosor.

Nu kunde man ju inte bara sluta där, utan man var ju tvungen att lyssna vidare. Näst ut var egentligen The mayfly, ännu en bra låt, som tyvärr inte ligger på youtube, eller finns som bara streamad musik vad jag kan hitta. Så lyssna på den om ni kommer över den på något annat sätt .

Därefter följde No Cigar. En låt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som handlar om att man ska gå sin egen väg, och inte låta andra tycka ner en i en mall som passar dem.

‘Cause I don’t care where I belong no more.
What we share or not I will ignore.
And I won’t waste my time fitting in.
‘Cause I don’t think contrast is a sin.

Sist men DEFINITIVT inte minst kommer The Ballad. En låt som handlar om utanförskap och som jag till stor del kan känna igen mig i från högstadieåren. Säga vad man vill om kvaliten på det här klippet (youtube har verkligen manglat sönder den) men det är så mycket känslor i den här låten! Den ligger på Pennybridge Pioneers skivan som nästan är ett måste att ha!

Nej, nu kallar böckerna igen. Dags att sätta igång och plugga. Tack så mycket Jenny och Millen för att ni fick att återupptäcka ett sjukt bra band!